Bra Vård

The New York Times sände för en tid sedan en video som skildrade den kinesiska allmänna sjukvårdens stora kris. En i Kina bosatt amerikanska, Sarah Lilly. har bloggat om detta och observerar att NYT inte nämner att det i Shanghai finns ett flertal privata sjukhus som erbjuder en ypperlig vård utan köer. Dessa sjukhus ingår inte i Kinas allmänna sjukvård, som är helt fri för kinesiska medborgare, utan tar betalt för sina kostnader av sina patienter.

Det intressanta i detta är att sjukhus kan existera och leverera vård allt efter behov och lämnar helt betalningen till sina patienter att lösa. Det betyder att doktorn ägnar sig åt att bota och patienten ägnar sig åt att få adekvat behandling, väl medveten om att det kan kosta betydande belopp.

Den kinesiska allmänna sjukvården brister i mycket och löser en del problem med köer, andra problem med bristande behandling och en del problem med begränsningar av mediciner, huvudsakligen genom att endast tillåta nationellt tillverkade mediciner till låga priser. Att helheten inte är tillfredsställande beror på att det saknas pengar till de verkliga kostnaderna. Jag tror att sanningen är den att det i och för sig inte saknas pengar i Kina utan att ingen har vare sig grepp om eller begrepp om hur, när och var kostnaderna uppstår och att de ansvariga för finansieringen har ett tydligt besparingsdirektiv.
Den sjukvård som skiljer vården från betalningen klarar sig bättre. Det beror på att ägaren och utföraren förstår att kostnaderna för enkla åtgärder och omfattande åtgärder måste täckas och att företaget för överlevnad och utveckling måste ge ett överskott.

Den sjuke som söker vård förstår också att vården kan inte erbjudas om inte ägaren och utföraren får täckning för sina kostnader och dessutom ett överskott för för överlevnad och utveckling.

Den sjuke ingår i ett stort kollektiv som kallas för samhället. Ett gott samhälle accepterar inte att sina medborgare saknar trygghet och bästa möjliga vård för små och stora åkommor. Kollektivet inser, att kostnaden inte kan belastas vårdgivaren och att vårdgivaren måste få täckning för sina kostnader och dessutom ett överskott för överlevnad och utveckling.

Det finns många sätt att finansiera vården på. Det sämsta sättet är med skatt, det vill säga att en myndighet får en stor summa pengar att fördela på något sätt. Detta sätt utarbetas av politiker, utan tillgång till konkret kostnadsbedömning. Finansieringen sker därför med gissningar, kallad budget, och ansvar för gissningarna hos vårdgivaren.

Det bästa sättet är att lämna finansieringen till samhällets olika kollektiv utan pekpinnar eller uppsatta mål, annat än att ge trygghet och tillit. Det bästa sättet är att lämna finansieringen till frivilligheten. Det bästa sättet är att samhället begriper, att det kommer att finnas sådana som inte kommer att tillhöra något av dessa kollektiv, av olika anledningar. Samhället inser att det har ansvar för detta och tillser att många av finansieringslösningarna avsätter fonder för att täcka upp för dessa individer.

Det sämsta sättet är att finansiera genom tjänstemän utan koppling till kontroll av kostnad och kontroll av behov. Detta ger gärna överkonsumtion av tjänster.

Det bästa sättet blir därför att koppla avgifter till kostnad och behov. Det gör att vårdgivarna inte kan komma med fantasipriser och patienter inte kan kräva för småsaker. Det bästa sättet är att kollektivets individer förstår vikten av att eget ansvar och egen hederlighet betyder förtroende för systemet.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Problemet SD

Det är märkligt att det aldrig hörs något om Socialdemokraternas förhållande till SD. De är redan nu mer beroende än M+KD.

S har en beroendeställning till LO på grund av kontantbidrag och kampanjhjälp vid varje val.

LO har ett problem med den ökande andelen SD väljare i sina egna led. Den relationen kan inte förbättras av att Löfven klassar SD som rasistiskt och med en främmande uppfattning om människovärdet.

Löfven och Ygeman är slipade och måste inse, att de inte kan klara fronten mot SD genom smutskastning på gränsen till hat. Så vad gynnar S bäst? konfrontation med SD? Kan en ökning av SD i LO-förbunden nå en nivå där medlemmarna säger nej till fler bidrag till S i alla former?

Dessutom har SD en hel del flydda moderat/borgerliga väljare. Antingen Kristersson eller Löfven måste bjuda Åkesson på kaffe och kaka. Kanske båda. Eller blir det Ebba Busch som kommer att normalisera förhållandena.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bort med sakfrågorna

Det är inte sakfrågor som är frågan. Försvaret? 6 miljarder nu eller i morgon? Rättsstaten? 10.000 poliser nu eller 10.000 poliser sen. Ta ställning! Fler socialassistenter? ja eller nej. Förstärkt åklagarverksamhet? Skall de kosta pengar? Förstatliga skolan samtidigt som den privatiseras eller hur skall vi ha det? Sjukvården i planekonomi eller marknadsekonomi? Är det verkligen självklart för borgerligheten med planekonomi nuförtiden? Nej detta är inte frågan.

Frågan är stor stat många tjänstemän eller liten stat stort samhälle. I val och regeringsbildning är det detta som gäller. Sakfrågor kommer till Riksdagen när valet är klart.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Omvälvning

Om Sifos opinionsundersökning skulle delas upp mellan vänstertänkare och högertänkare, eller stor stat eller liten stat, så blir siffrorna

V + S + MP + C + L = 54,6 procent

M + KD + SD = 44,1 procent.

Alltså en övervikt på 10 procent för vänstern och SD största parti i högern.

Högern måste formulera sin grund, sin plattform. Mitt förslag är:

En liten stat med koncentration till medborgarnas säkerhet till liv och lem och till Rättsstaten. Övriga verksamheter skall noga diskuteras och allt som, även någorlunda, kan skötas på frivillig väg skall skötas på frivillig väg. Viktigast är att skola vård och omsorg får utveckla sin kreativitet och entusiasm och först i andra hand blir en gren av socialtjänsten. Ekonomipolitiken måste bygga på äganderätten, privat egendom, fri marknadsekonomi och förståelse för begreppet kapitalism.

Eller så sjunker Sverige in i vänsterns tröstlösa idisslande.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det lätta valet

I dagens SvD skriver Hanna Hellquist, tidigare statssekreterare på UD, diplomati. I dagarna har det blivit känt att Tanzanias regering infört lagar som strider mot Sveriges uppfattning om innebörden av Mänskliga Rättigheter. Trots detta behåller Sverige diplomatiska förbindelser och fortsätter med bistånd till Tanzanias regering. Saudiarabien medger att de sänt folk till Istanbul och där mördat en medborgare. Visserligen har en domstol i Saudiarabien dömt fem i gruppen till döden, men vare sig den domen eller gruppens agerande har medfört några diplomatiska åtgärder mot Saudi.

Detta som exempel. Socialdemokratiska regeringar anser att: ” demokratiska val måste respekteras även när ”fel parti” vinner och argumenterade för nödvändigheten av att kunna ha åtminstone vissa kontakter för att kunna bedöma utvecklingen och kanske till och med påverka den. ”

”Medan framträdande delar av etablissemanget tävlar i att manifestera sitt förakt mot SD fortsätter vi samtidigt att skaka hand med diktatorer och konfliktmakare, utan vånda över några värdegrundskonflikter.”

Det var skönt att höra dessa åsikter, som jag själv helt delar men inte vågat skriva i klartext.

Ovanstående argumentation har också den styrkan att den är korrekt och varje invändning mot den är hyckleri. Kommer detta att sippra fram och i ett enda slag lösa den svenska regeringskonflikten?

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det svåra valet

Två har hållit sig lugna i striden om makten i Sverige.

Två har hållit sig oroliga i striden om makten i Sverige.

De lugna har vunnit, de oroliga har förlorat.

Striden står mellan Socialism och Kapitalism. Socialism är enligt statsvetarna (några) Ett ekonomisk system där produktion och konsumtion kontrolleras av staten. Kapitalismen är enligt statsvetarna (några) ett ekonomiskt system där en fri marknadsekonomi med enskild äganderätt lämnar produktion och konsumtion till marknaden.

Enligt några politiker är Socialismen den politik som tillfredsställer allas behov i alla avseenden. Socialismen är alltså god. Enligt samma politiker är Kapitalismen  den politik som syftar till att göra rikare rikare och förbehåller ekonomisk tillväxt till ett fåtal. Kapitalismen är alltså ond.

Vi är tillbaka till 20-talet Socialismen vinner och Demokratin förlorar. Uppgörelsen blir mellan två totalitära krafter och Demokratin räddas i en del av världen genom två liberala krafter. Demokratin gav den kapitalistiska världen den största materiella tillväxt någonsin sedd och Diktaturen gav den socialistiska världen ett förödande nederlag.

Varför är valet så svårt?

De socialistiska krafterna V och S har vunnit hittills. Alliansen har helt förlorat sitt förtroende och kvar på borgarsidan finns SD. Skall vänsterpropagandan driva restalliansen i händerna på socialisterna eller skall restalliansen orka resa sig och välja kapitalismen?

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Mer Mises , mindre Marx.

Det kommer att gå utmärkt för Ulf Kristersson. Efter en dramatisk röstning i Riksdagen då många socialdemokrater avstod slapp Kristersson den negativa intoleransen.

Kristersson insåg omgående Sveriges akuta problem. På det filosofiska planet. Slut med särintressepolitik som ingenstans leder. Insikt om att Staten är en väsentlig del i byggandet av ett samhälle.

Staten är Riksdagens institution för att sköta samhällets grunder. Alltså säkra medborgarnas säkerhet inåt och utåt. Riksdagen har symboliskt lämnat detta till Statschefen som nu kan delegera uppgiften till Kristersson. Statsministern har befogenheterna inblandade i diverse författningsmässiga piruetter.
Statsministern skall se till att Rättsstaten upprätthålls, att försvar och polis utför sina grundläggande uppgifter. Nu kommer det lustiga talet om prioriteringar. Detta ord skall medföra förlust av tjänst av den tjänsteman som använder det. Varje tjänsteman måste få veta vilken uppgift hen har. Detta betyder aldrig och inte att någon del av den grundläggande uppgiften får åsidosättas.

Staten skall vara liten och stark och inge respekt gränsande till skräck. Samtidigt skall statstjänstemannen inse att huvudmannen är Riksdagen och medborgarna. Enkelt.

Sedan har Statsministern en samling ministrar, var och en med sitt departement. Samma principer gäller där som för Staten fast med mindre skräck.
Statsministern skall erbjuda Riksdagen en väl fungerande förvaltning, något som Sverige inte sett sedan Axel Oxenstiernas dagar. Riksdagen återgäldar detta med att stifta de lagar som Sverige behöver och att ge Statsministern de pengar han behöver.

Mises ger oss Frihet, Fred och Välstånd.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar