röjer i en del uttalanden att hon anser sig företräde fackföreningarna i Regeringen. Som regeringsmedlem borde hon vara helt övertygad om att hon i den ställningen företräder hela folket och att det i alla avseenden är landets bästa som skall vara hennes mål.

När jag röstar är idealet att jag röstar på den person som jag känner ett allmänt förtroende för. Jag kan inte förvänta mig att den jag väljer skall verka just för mina personliga intressen inte heller för sina egna personliga intressen.

Mina egna personliga intressen får jag försöka förverkliga genom olika partier i den allmänna opinionen. Partierna har medlemmar med ytterkantsidéer. I sitt kampanjande måste också partierna ta hänsyn till landets allmänna väl och formulera sin målsättning i samklang med sin ideologiska inställning.

Statsministern är regeringschef och statsråden är hans personliga rådgivare. En minister som inte är överens med statsministern och talar om detta bör omgående begära sitt entledigande. Hen kan inte själva bestämma om sin avgång.

Jag tror att väljarkåren inte förstår hur viktig en författning är och hur viktigt att alla involverade politiker förstår den. Här finns mycket att byta åsikter om – men det är närmast ett tabu. (Och ett tabu kännetecknas av att särintressen dominerar makten.)