Arbete bringar hälsa och välstånd men förhindrar många tillfällen till synd

Rubrikens innehåll tror jag de flesta är eniga om.  Denna levnadsregel och ideologi måste kombineras med den absoluta rätten till enskilt ägande.

Med dagens pandemi är kostnaderna för vård av patienter och förebyggande åtgärder en dominerande fråga. Staten har föredömligt utlovat full ersättning för vård och finansierar detta genom lån av framtida generationer. Så långt är allt väl.

En stress plågar vården både när det gäller bristen på kompetent personal och bristen på materiel. Båda sakerna är förlåtliga för ingen anade vid juletid vad som skulle komma att hända. Redan nu tänker de styrande på vad som kommer efter convidepidemin.

Om vi verkligen är eniga om att enskilt ägande är förutsättningen för en väl fungerande ekonomi, lokalt och global, hur kommer det sig att opinionen lutar åt en hälso- och sjukvård i statlig regi. Ibland hörs argumentet att det inte går att lämna bot och vård av sjuka människor till vinstintresset.

Läkekonsten innebär att lindra och bota, och alla som ägnar sig åt vårdyrkena ser detta som en uppgift när de väljer yrke. Det finns nu en bred enighet i att staten skall garantera att vården i nuvarande kris skall få sina kostnader täckta utan käbbel.

Att driva en verksamhet utan att låta kostnaderna täckas av intäkterna är osunt. De som har ansvaret för finansieringen är patienterna och inga andra. Sjukdomar angriper mänskligheten utan att mänskligheten avsiktligt skapar dem. Finansieringen måste därför vara solidarisk. Sjukvård har likheter med försäkringsbranschen utom i detta fallet att premiebetalning anpassad till risk inte passar vår mentalitet.  Det är patienterna som skall organisera sjukkassor, absolut inte förtroendevalda som bara kommer att se finansieringen som en del av byråkratin, för vilken inget personligt ansvar eller tjänstemannaansvar finns.

Tro nu inte att rubriken är skämtsamt menad. Erkänna att på både patientsida och bland politikersida finns en kategori som målmedvetet skor sig. Det finns inget bättre än ett uttalat ägaransvar för att motverka fiffel och fusk. Därför skall finansieringen vara ett patientansvar och inte ett politikeransvar.

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s