Enskild egendom och dess kritiker, fritt efter Mises

Grunden för alla mänskliga samhällen är det enskilda ägandet av produktionsmedlen. Den som vill kritisera det moderna samhället med dess avarter beskyller därför äganderätten för allt ont.

Det vanligaste är att kritikerns egen uppfattning, och för den delen andras med samma uppfattning, skall omfatta hela världen och att de förbehåller sig rätten att vara de starkare. de tänker aldrig på att just de starka var de som förordade slaveri, och att de själva skulle kunna varit slavar, Om kritikerna vurmar för diktatur eller den upplyste despoten så är det alltid de själva som skall vara despoter eller diktatorer. De sätter sig aldrig in i rollen av de svagare, de förtryckta och de våldtagna. De sätter sig alltid i generaldirektörens roll, eller åtminstone bland de närmaste samarbetarna.

Kritikerna har en dagdrömmares attityd till den socialistiska statens produktivitet och lönsamhet. När det kommer till kritan använder sig socialisterna av de kapitalistiska principerna för aytt någorlunda få sitt drömrike att fungera.

Socialistiska ekonomier brukar glömma att distribution och försäljning är en del av prissättningen på en vara. I det kapitalistiska samhället sköts distribution och försäljning av fristående företag, med enskilt ägande och vinstintresse. Signaler från ledet närmast konsumenten finns inte i den socialistiska ekonomin och olönsam produktion korrigeras inte.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s