Till Göteborgsmötet kom bara Sabuni och Ullenhag. Pehrsson var på studentfest. Både Sabuni och Ullenhag vill att partiet skall koncentrera sig på sitt eget  berättigande, och det kom att betyda, att Ullenhag stod för snällhet och Sabuni för krav. Båda orden snällhet och krav låter så kategoriska här men på liberalernas möte verkar de uppfattas mer nyanserade.  Ullenhag och Sabuni har intagit sina positioner – men Pehrsson – att utebli, oavsett skäl, ger ett intryck av att jan gett upp kampen.

Liberalismen har i 150 år hos alla ledande partier (med undantag av Sovjet med satelliter), dominerat världspolitiken utan att få ett riktigt erkännande. Den tveksamheten hos världens väljarskaror är ett bekymmer för Nyamko Sabuni. Men än värre för Erik Ullenhag.

Spelar det någon roll för Sveriges partipolitiska liv om Liberalerna försvinner?