Det är en oundviklig lag att Naturrikedomarna bearbetade av mänskligt arbete och kunnande skapar kapital.

Lagen består av tre delar: Naturen, Arbete och Kapital. Beskattning skulle kunna läggas på alla tre. Vi har också en hel del beskattning på naturresurser, Huvudsakligen beskattas arbete. Beskattning av CO2- utsläpp och andra oönskade följder av att utnyttja naturrikedomar måste betraktas som beskattning av kapital.

Beskattning av naturresursen kan endast utövas av den om har makten och suveräniteten där naturresursen geografiskt befinner sig. Problem med detta kan enkelt belysas av den svenska vattenkraften. I en rättsstat bör sådan skatt gå till staten.

Beskattning av arbete dominerar därför att den är så lätt att administrera. Arbetet är den del som producerar kapitalet och på vägen är arbetet också det som besegrar fattigdomen, ger människorna  mat, kläder och husrum, och mycket annat i vår civilisation.

Om inte skatt på naturresurser täcker statens alla behov så återstår bara beskattning av kapital. Då blir frågan vem som skall bestämma beskattningen. Det blir politik. Det enda styrelseskick som kan åstadkomma ett moraliskt och  praktiskt styrelseskick är demokrati. Men villkoret är en demokrati enligt FN:s definition.