Stackars statsministern

Jag lyssnade på morgonens Ring P1 med Stefan Löfven som gäst. Allmänheten fick ställa sina frågor. Löfven fick klara bekymmer med att svara, men gjorde sitt bästa för att hålla sig till frågan så långt det gick. I en del fall var det helt omöjligt.
För min del ställer jag mig frågande till programansvarig. Det är självklart att Statsministern inte kan ge ett klart och ur partipolitiskt och valstrategiskt korrekt svar varför inte X fick sin medicin på äldreboendet Y enligt Z’s önskemål. Jag kopplar detta till mina idéer om statsskicket.
Den centrala institutionen är Riksdagen. Riksdagens viktigaste uppgift är att stifta lag och att bevilja regeringen medel för administrationen av riket. Denna uppgift utförs av riksdagsledamöterna som utsetts av medborgarna i val.
Riksdagen utser regeringsbildare med uppgift att styra riket enligt gällande författning och allmän lag till medborgarnas bästa.
Rättsstaten är en funktion av Riksdag och Statschef och har till uppgift att ansvara för att Riksdag, Regering och Medborgare och andra som vistas i riket. För att fullfölja detta har rättsstaten makt att tvinga medborgarna och andra som vistas i landet genom att delegera dessa uppgifter till Polis och Försvar.
Statschefens uppgifter är att övervaka den korrekta tillämpningen av Författning och Allmän Lag hos Riksdag, Regering och Rättsstaten. Stabschefen föreslår Riksdagen regeringsbildare. Statschefen är beslutsfattare i internationella avtal. Statschefen har i Författningen fastställda befogenheter.
I hela denna apparat har olika medborgerliga organisationer ingenting att göra annat än att följa lagar och förordningar. Detta innefattar också politiska organisationer. Riksdagsledamöter utses av folket i val och varje person med rösträtt har rätt att kandidera och endast en individ kan anmäla sig till kandidat.
I hela denna apparat nämns inte kommunalval. Kommuner har inte till uppgift att stifta lagar. Uppgiften är att sörja för medborgarnas önskemål inom kommunen och skall i särskild lag, som alltså inte är grundlag, få befogenheter att fatta tvingande beslut och att själva finansiera dessa om sådant följer av beslutet.
I den statliga organisationen och den kommunala lämnas många verksamheter oreglerade. Det är de ju redan idag, med viss anpassning. Vi har en sjukvård i offentlig regi. Detta är ju ett frivilligt ställningstagande av medborgarna. Finansieringen av sjukvården sker genom frivillig utdebitering av medel till i princip kommunerna i deras samhällsinstitutioner. Om en kommun vill göra mer eller mindre bestämmer medborgarna själva och finansierar själva. Om vi inte har förtroende för oss själva att ansvarsfullt klara detta – hur kan vi då ha förtroende för andra att bestämma om allt detta?
Var kommer politiken in i detta? Vi ha ju olika idéer. Säg liberalism och socialism. Däåblir det entusiasternas sak att förklara deras idéers betydelse och hur det skulle påverka samhället. Kandidaterna till riksdagsledamöterna blir säkert påverkade av detta och får alltså i sin tur förmedla sin inställning till väljarna och folkets vilja i val kommer att återspeglas i Riksdagen genom dessa fria och frivilliga ledamöter, med högt anseende och status och en mycket välavlönade mandatperiod.
Styrelseskicket kan diskuteras. Enligt ogrundade uppgifter föredrar svenska folket en oreglerad, odefinierad monarki med ett regerande kungahus. För min del skulle jag föredra demokrati. Det finns obetydliga grupperingar som förordar diktatur.
Demokrati har en absolut grund. Absolut betyder här att den kan inte diskuteras eller förändras utan att förlora sin grundläggande innebörd. Så här lyder den i den engelska originaltexten:
”All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood”
och i den svenska översättningen:
Artikel 1 Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Här kommer en konstighet. Dignity kan inte översättas med värde och Värde kan inte översättas med dignity. Dignity översättes med värdighet och värde översättes med value.
Varför så har skett kan jag inte förklara men tror att översättaren har ansett att svenska folket inte kan förstå ‘värdighet’ annat än i omodern eller till och med nedsättande betydelse.
Lägg märke till att här inte talas om ras, religion, kön etc. Detta för att en människa är en människa och inte en varelse vilken som helst. Det finns kön men det har ingen som helst betydelse för människornas lika värdighet och rättigheter. Därför vill jag att det absoluta villkoret för demokrati skall formuleras: Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter. Därefter följer demokratin definitionen i FN.
Alltså skall Regeringschefen Stefan Löfven frågas ut endast om hur han sköter sitt ansvar för rikets förvaltning och hantering av skattebetalarnas pengar. Utdelning av medicin av rätt sort vid rätt tillfälle är ett ansvar för chefen för äldreboendet.Alltså kan en fråga inte besvaras om inte fråganden och svaranden har hela sammanhanget klart för sig.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s