Ge lagrådet större inflytande.

Den rubriken har Aleksandra Boscanin på sin ledare i dagens GP.
Det är inte det som är problemet.

Problemet är att det är statsministern i Sverige som fått utnämningsmakten i rättsväsendet samt den generella befogenheten att styra riket. Det som är fel, det som är problemet, är att enligt svensk författning Regeringsformen74 har statsministern närmast oinskränkt makt. Anledningen till det är att den för demokratin så allvarlig och betydelsefulla principen om maktdelning är borta ur Regeringsformen 74 och ersatt av all makt till statsminister, även om bestämmelserna är skickligt krypterade och gömda i slingrande vägar.

Maktdelningsprincipen är enkel. Riksdagen har den övergripande makten genom att enligt författningen stifta lag och bevilja pengar till regeringen för att sköta landet.  Regeringen är underordnad Riksdagen och gör vad riksdagen bestämmer och har hand om administrationen. Rättsväsendet är endast underordnad författningen, den grundlag som talar om vad som skall göras och vad som får göras.  För att allt skall fungera skall det finnas en ”ordningsman” med klara befogenheter inskrivna och begripliga för allmänheten i författningen.

Bristerna i författningen har oppositionen tolererat i 44 år, och detta är förvånansvärt och för en del medborgare också upprörande. Det är också förvånande att journalistkåren år helt ovetande om bristerna i vår författning. I höstas var det mycket skriveri om Polens önskade ändringar av sin författning. Den avsedda ändringen som så kritiserades i upphöjd ton var inget annat än utnämningsmakten av domare till statsministern från ‘ordningsmannen’. Detta upprörande förhållanden påpekade en enig journalistkår trots att detta gällt i Sverige i 44 år.

Nu skriver jag ‘ordningsman’ i stället för det ord som används i resten av världen. Detta beror på att en del anser (tror?) att Sverige är en fullödig konstitutionell monarki med kungen som statschef. Kungen är statschef därför att det står så i en paragraf. Punkt slut Tjafsa inte. Men tänk om det i den paragrafen stått att kungen är slottets vaktmästare – men på en annan sida stått att slottets nycklar innehas av en medlem i unionen med kollektivavtal. Hade kungen fortfarande varit fungerande vaktmästare? Är kungen fungerande statschef? Om inte hur kan Sverige i högtidliga tal kallas för Monarki och hur kan Socialdemokratiska regeringar teckna internationella avtal med firmabeteckningen Kungariket Sverige?

Vad moderaterna nu gör, föreslår en grundlagsutredning hoppas jag inte syftar till obetydliga justeringar utan till att ge Sverige en demokratisk författning. Att skjuta fram lagrådet har den förtjänsten att det är fånigt (i ordets betydelse) att ha ett lagråd som skall kontrollera lagarnas överensstämmelse med grundlagen och dess principer utan att ge lagrådet de befogenheter som följer med uppdraget.. Det kan alla gå med på.  Och då blir det lättare att förstå exemplet med om kungen är statschef eller vaktmästare.

Jämförelsen med lagrådet består i att svälja den korrekt politiska uppfattningen trots att alla av oss innerst inne förstår att det är fel.

Hälsningar Per Kj.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s