Partierna styrs av ett egenintresse att vinna ett val eller minst komma in i Riksdagen för att därigenom kunna säkra sina ekonomier. Dessa partiekonomier har inget med statsskick och styrelseskick att göra utan leder till ett osunt röstköp genom att stödja olika grupper i landet. Vi har ju bestämt att folket skall styra riket. Låt oss se rill att detta sker också.
Tänk dig att Sverige delades in i 200 valkretsar med ungefärligen 50000 röstberättigade. Ur dessa skall vaskas fram, gärna 200 riksdagsledamöter, men kör för 349.
I varje valkrets får den som är valbar kandidera. Vem och hur kandidatens valkapanj organiseras och finansieras är kandidatens ensak. Kandidaten skall ställa upp på att ha de bästa kvaliteter och kunskaper för att i Riksdagen stifta lag och bevilja regeringen pengar.
Väl vald skall ledamöterna bilda en Riksdag och välja en Talman som försvarar Riksdagens ställning och möjliggör att ledamöterna kan fullfölja sina uppgifter.
En statschef talar med Riksdagen och för fram en person som har möjligheter att bilda en regering. Denne regeringsbildare föreslår Riksdagen en regering. Vinnar hen omröstningen så blir det så, förlorar hen omröstningen går processen vidare.
Regeringsbildaren utser sedan sin regering som ännu en gång skall godkännas av Riksdagen och Regeringsbildaren och regeringen lämnar Riksdagen och blir i stället Statsminiser och Ministrar att sköta landets administration inom de ramar som Riksdagen beviljat.
Statschefen drar sig tillbaka att sköta sina uppgifter – främst att Regering och riksdag sköter sina uppgifter enligt både grundlag och allmän lag. Statschefen kontrollerar att Rättsväsendet organiseras för att effektivt sköta domstolarnas uppgifter, Ur denna organisation hämtar Statschefen den kommitté som skall granska lagar och att Riksdag och Regering sköter sig.
I ovanstående nämns inte någon gång partierna. Det finns inget tal om att någon partiroganisation som inte uppnår 4 procent skulle berövas sina valda ledamöter. Det kan finnas partier som hävdar att Statsminister och Ministrar tillhör just sitt parti. Det kan vara så men Statsminister och Ministrar behöver inte uppge någon partitillhörighet eller partisympati för att sköta sina uppgifter.
Partierna blir fria medborgarorganisationer utan några som helst bidrag från skattebetalarna. Partiernas inflytande på Riksdag och Regering blir helt beroende på vilka sakargument Riksdag och Regering kan tänkas acceptera. En demokratisk debatt finns i Riksdag och en partipolitisk debatt finns i samhället.
Dagens osunda partimakt är bruten.
-
Arkiv
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
- mars 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- november 2015
- oktober 2015
- september 2015
- augusti 2015
-
Meta