Partierna styrs av ett egenintresse att vinna ett val eller minst komma in i Riksdagen för att därigenom kunna säkra sina ekonomier. Dessa partiekonomier har inget med statsskick och styrelseskick att göra utan leder till ett osunt röstköp genom att stödja olika grupper i landet. Vi har ju bestämt att folket skall styra riket. Låt oss se rill att detta sker också.
Tänk dig att Sverige delades in i 200 valkretsar med ungefärligen 50000 röstberättigade. Ur dessa skall vaskas fram, gärna 200 riksdagsledamöter, men kör för 349.
I varje valkrets får den som är valbar kandidera. Vem och hur kandidatens valkapanj organiseras och finansieras är kandidatens ensak. Kandidaten skall ställa upp på att ha de bästa kvaliteter och kunskaper för att i Riksdagen stifta lag och bevilja regeringen pengar.
Väl vald skall ledamöterna bilda en Riksdag och välja en Talman som försvarar Riksdagens ställning och möjliggör att ledamöterna kan fullfölja sina uppgifter.
En statschef talar med Riksdagen och för fram en person som har möjligheter att bilda en regering. Denne regeringsbildare föreslår Riksdagen en regering. Vinnar hen omröstningen så blir det så, förlorar hen omröstningen går processen vidare.
Regeringsbildaren utser sedan sin regering som ännu en gång skall godkännas av Riksdagen och Regeringsbildaren och regeringen lämnar Riksdagen och blir i stället Statsminiser och Ministrar att sköta landets administration inom de ramar som Riksdagen beviljat.
Statschefen drar sig tillbaka att sköta sina uppgifter – främst att Regering och riksdag sköter sina uppgifter enligt både grundlag och allmän lag. Statschefen kontrollerar att Rättsväsendet organiseras för att effektivt sköta domstolarnas uppgifter, Ur denna organisation hämtar Statschefen den kommitté som skall granska lagar och att Riksdag och Regering sköter sig.
I ovanstående nämns inte någon gång partierna. Det finns inget tal om att någon partiroganisation som inte uppnår 4 procent skulle berövas sina valda ledamöter. Det kan finnas partier som hävdar att Statsminister och Ministrar tillhör just sitt parti. Det kan vara så men Statsminister och Ministrar behöver inte uppge någon partitillhörighet eller partisympati för att sköta sina uppgifter.
Partierna blir fria medborgarorganisationer utan några som helst bidrag från skattebetalarna. Partiernas inflytande på Riksdag och Regering blir helt beroende på vilka sakargument Riksdag och Regering kan tänkas acceptera. En demokratisk debatt finns i Riksdag och en partipolitisk debatt finns i samhället.
Dagens osunda partimakt är bruten.