Idag den 6 december firar Spanien 39-årsdagen av godkännandet av den spanska konstitutionen i en folkomröstning. Detta firas med ett stort möte i det spanska parlamentet med tal av premiärministern Mariano Rajoy och av parlamentets talman Ana Pastor. Båda lade stor vikt vid på konstitutionens avgörande betydelse för hanteringen av problemen i Katalonien. Nu liksom för några år sedan gällande Baskien hanteras problemen strikt enligt konstitutionen och rättsstaten.
Idag upplever vi här i Sverige deltagandet i Finlands 100-års minne av att Finland blev självständigt, och måste alltså ha antagit en författning som bekräftade att förbindelsen med Rysslands tsarvälde blivit historia. Någon nämnde att den 6 december för finnarna aldrig kan bli detsamma som syttende maj för norrmännen. 6 december var slutet på ett inbördes krig med en uppslitande blodig kamp mot kommunisterna.
För de flesta nationerna är deras författning en stolthet, en trygghet och en garanti för frihet. Sverige lider av en dålig, bristfällig författning som av en för mig outgrundlig anledning inte får diskuteras. Den uppfyller inte kraven på en rättsstat och har svårigheter att definiera sitt eget statsskick.
