Göteborg på kartan.

Det som är förvånande är att EU lånat sig till att påstå att de 20 principerna är generellt giltiga för att EU skall bli en rättvis union. De 20 principerna består alla av vad som kallas för positiva rättigheter. I all enkelhet är negativa rättigheter sådana som ingenting kostar och positiva rättigheter sådana som kostar. Negativa rättigheter är sådana som skall vara tvingande för demokratiska stater. Positiva rättigheter är sådana som för medborgarna skall vara frivilliga och bestämmas av ideologier i demokratiska val.

De socialistiska idealen förefaller vara i majoritet hos EU:s befolkning. Dessa ideal kan uttryckas i: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.” Denna tes underkänner den negativa rättigheten ’egendom’ och saknar närmare förklaring av vars och ens behov.

Kapitalismen är ett system för ett samhälles ekonomi. Det är inte att Joakim von Anka sitter i källare och räknar, räknar sina guldpengar. Kapitalismen förutsätter enskilt ägande och den ägandes rätt att förfoga över sin egendom. Ditt liv är din egendom och dina kunskaper är din egendom. Men att du lever och äger nödvändiga kläder för att skyla dig är inte nog. Du skall också ha rätten att förfoga över din egendom.

Den första principen i programmet är utbildning. Den principen bygger på att någon av oss har förmågan att utbilda. Den personen äger kunskap om hur kunskap kan överföras till en elev, till nästa person. Kunskap har grader, det finns, har funnits och kommer alltid att finnas högre grader av kunskap. Skall ägandet av kunskap belönas med att ägaren belönas efter sina behov? Vilka behov? Det ena rimliga är att ägaren belönas med vad eleverna anser kunskapen vara värd. Ägarens behov kan variera. Någon vill har vinterbostad i tropikerna en annan vill helst sitta i universitetets bibliotek och forska. Ersättningen for någons arbete kan aldrig vara beroende av behovet. Ersättningen av arbete kan bara vara beroende av värdet av insatsen.

De 20 principerna blir ett politiskt partiprogram – som emellertid aldrig nämner hur programmet skall finansieras. Finansieringen kan aldrig bli generell utan alltid beroende av nationens ekonomiska standard. En nations välfärd är alltid beroende av medborgarnas kunskaper och arbete. Vilka behov som staten skall ansvara för avgörs i den politiska församlingen. Medborgarnas egna behov bestämmer de själva över.

Publiceringen av de 20 principerna borde bli en signal att kräva återgång till de ursprungliga uppgifterna för EU. Fri rörlighet för människor och kapital.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s