Det oplanerade

Malcolm Kyeyune skriver i en krönika i dagens (15/7) GP. Han tar upp ett ämne – helt nytt för mig. Det rör sig om Sveriges förvaltning. Tendensen att organisera sig inom minimala ramar, ramar som inte ger plats för det oväntade. Som exempel tar Malcolm upp larmet som gick i Stockholm. De ansvariga visste inte ens att larmet gått ut över Stockholm. När de fick veta det, så visste de inte heller vad som skulle göras. Vad de visste omedelbart var nödvändigheten av att se över sina rutiner.

Nästa exempel är vården med vård av patienter i korridorer. Där har tydligen rutinerna setts över och sådan vård är accepterad. Vad görs om det oväntade inträffar? Alldeles säkert finns en plan för det. Men hur ser den planen ut om vård av patienter i korridorer sker rutinmässigt?

I samhället finns infrastruktur. Det är inte bara transporter, det är inte bara husbyggen. Det finns konkret och det finns som planering. Det som syns både inom staten och kommuners verksamhet och också inom administrationen är att dagens resurser används till en bristningsgräns.

Malcom Kyeyune skriver: ”I jakten på sina diverse vita elefanter tar både vänstern och högern i slutändan sina pengar från samma ställe: från institutionernas innanmäten, från allt det där extra fläsket som bara ligger där och skräpar. Girighet är en sak, men det är de goda intentionerna som man verkligen bör se upp för. ”

Skrämmande. När skall vi till vänster och höger lära oss att budgetera för det oplanerade.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s