Mellanöstern

Adam Cwejman skriver en ledearkolumn i GP 9 september om Mellanöstern att:
”Ett grundkriterium för utveckling i regionen är stabila demokratiska fundament, sekulär statskonst eller en mild form av islamism. Samhällen behöver öppnas upp, bli jämställda och respektera såväl etniska som sexuella minoriteter. Gulfstaternas oljeberoende behöver brytas och länderna måste släppa sina marknader fria. Inget av det här kan göras så länge korrupta militärregimer och dogmatiska fanatiker utgör de huvudsakliga alternativen.”

Dagens svenska insatser präglas av Sveriges öppenhet och förståelse för andra nationer och betydelsen av mänskliga rättigheter.

Men hur skall Sverige agera när det gäller Mellanöstern och deras korrupta regeringar och dogmatiska fanatiker. Kan Sverige göra en insats för demokrati – när mottagarna inser att Sveriges idé om en parlamentarisk demokrati kröns av att Sverige kallar sig monarki och officiellt för Konungariket Sverige? När våra partiledare anser att enskilda överenskommelser mellan dem är viktigare och mer bindande än överenskommelser träffade i riksdagen? Kan Sverige göra en insats för demokrati – när mottagarna inser att ett Sveriges statsbärande partier, Socialdemokraterna, anser sig vara en gren av fackföreningarna, eller fackföreningarna anser att Socialdemokraterna är en gren av deras rörelse.

Är det dags att sopa framför egen dörr än framför EU:s dörr?

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s