Liberalismen är Frihet

En liberal regering i Sverige skulle, trogen sina ideal, göra allt för att minska statens och kommunernas inblandning i medborgarnas dagliga liv. Det som kallas ‘Nattväktarstaten’ är idealet och eftersträvansvärt.
Principen Frihet och ”laissez-faire” gäller alla medborgare i en liberal stat. Det betyder att V och S mycket väl kan bilda sitt eget samfund i det liberala samhället. Men villkoret är att ‘medborgarskapet’ i det socialistiska samhället är frivilligt. Om den liberala staten bestämmer om en platt skatt, för fattig som rik, på 15 procent av arbetsinkomst (och kanske 20 procent på kapitalinkomster) så kan V+S samhället gärna öka på med 40 procent extra skatt (och kanske 30 procent på kapitalinkomster) och dessa 40 procent kan användas till fri sjukvård, fri skolgång, barnbidrag med mera. De i det liberala samhället får betala sjukvård och skola själva, med försäkringar eller stiftelser eller andra finansieringsvägar.
Tänk er om det liberala samhället med 20 procent på kapitalinkomster skulle bli kallat ‘skatteparadis’ och dra till sig pengar från hela världen. Tänk om då t.ex. någon i Skara skulle gå in i finansbanken och göra Skara till ett finanscentrum. Skulle det vara bra eller dåligt, gott eller ont?
Varför är det ingen fart på de liberala i Sverige, varför hukar vi oss skamset så fort Magdalena Andersson tillrättavisar oss i TV.
Intressant är att detta scenario är fullt möjligt i ett liberalt samhälle men totalt omöjligt i ett socialistiskt samhälle. (Vad har vi i Sverige nu?)
PS. Just nu får jag den roliga idén att det socialistiska delen av samhället kanske skulle köpa vård av de kapitalistiskt styrda vårdindustrin, därför att den erbjöd bättre vård utan köer till alla på lika villkor.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Den liberala revolutionen.

Fyra månader till valet och sommar och semester under tiden. Sifos opinionsundersökning för maj har kommit. Jag tittar på staplarna och de visar tre partier som dominerar, S, M och SD. M och S hatar SD. S och M borde hata varandra. Partiprogrammet visar att S är socialistiskt och att M är liberalt. S är knutet till LO.  M och SD har inga sådana beroenden.

Vad skall det bli av detta? M och SD är båda borgerliga och borde kunna jämka ihop sina idéer. Totalt sett är väljarkåren borgerlig. Mentalt sett är partierna en soppa.

Jag blir mer och mer övertygad om att vi står inför den liberala revolutionen. Den liberala revolutionen är byggd på förnuft och har som gemensam bas Rättsstaten, Den Fria Marknadsekonomin och Demokratin. Ingen av dessa tre grunderna strider mot varandra. Den liberala revolutionen avvisar allt våld.

Demokratin har, särskilt i Sverige, fått slagsida. Demokratin kräver inte politiska partier. I Sverige har politiska partier blivit institutioner för att utbilda politiker i framför allt disciplin. Förankringen hos väljarkåren sviktar. Partierna är förankrade i finansiering från stat och kommun. Det krävs en liberal revolution hos väljarkåren för att få igenom den viktigaste åtgärden, nämligen att omedelbart och totalt avskaffa alla bidrag från skattebetalarna till vilken som helst organisation. Alltså alla organisationer, inte bara politiska partier. Skattebetalarnas pengar skall gå till det de är avsedda för.

Automatiskt följer att inga partier har längre råd att paternalistiskt skapa en politikerkader, trogen sitt parti. Redan nu har väljarkåren stöd i gällande grundlag att alla som har rösträtt har också rätt att kandidera till en plats i riksdagen.

Val i något som liknar enmansvalkretsar, alltså valdistrikt på runt 50.000 invånare .En kandidat med något litet stöd i väljarkåren borde kunna hävda sig i en sådan liten grupp. Några kommer säkert ha stöd i resterna av partistrukturen. Men vi har redan nu bevis på att en enskild person med goda idéer kan slå igenom. Riksdagsledamotens primära uppgift är att stifta lag och bevilja regeringen pengar för sin administration. Det behövs ledamöter med sunt förnuft, hederlighet och ambitioner mer än organisationstillhörigheter. Tror du inte på att det går att vaska fram en sådan person ur en skara på 50.000 personer, ja då är du pessimist.

En kompromiss, som alla säger är så nödvändig och så ‘demokratisk, är en gediget usel lösning på en fråga. Tänk på detta när höstens käbbel och förolämpningar flödar ur media.

Tänk på 349 ledamöter istället, valda till en Riksdag som nu har i uppgift att bilda en regering. De flesta ledamöterna är obundna och seriösa. De möts för att få fram en regeringsbildare ur sina egna led. De flesta ledamöter kommer säkert att ha ideologier liknande de tidigare partisystemet. Skillnaden är att det inte finns några partiledare som kan styra ledamöterna. Samtliga ledamöter känner att det inte lönar sig att kompromissa, det lönar sig att hitta den person som kan vara bäst lämpad för att bilda regering.
Sedan skall riksdagen bekräfta processen med att godkänna en regering, och detta godkännande skall kräva ja-röster. Inte ‘kanske-röster’. Resultatet blir en regering tillsatt av Riksdagen och ansvarig inför Riksdagen för sitt regerande.

Riksdagsledamöterna får en känsla av att var och en av dem betyder något och har ett ansvar. Regeringschefen och ministrarna känner att de har en enig Riksdag som uppdragsgivare.

Jag är tacksam för kritik, men jag kommer inte att gå in i detaljer.

.

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | Lämna en kommentar

Kungl. Majestät hör forntiden till.

Nedanstående mail har jag skickat till: Andreas Norlén, bjorn.von.sydow@riksdagen.se, agneta.borjesson@riksdagen.se, Per-Ingvar Johnsson, tina.acketoft@riksdagen.se, Tuve Skånberg med anledning av deras artikel på SvD Debatt idag om Ersättningen till Kungafamiljen.

”Vi står dock bakom Torekovs-överenskommelsen som innebar att monarkin bevarades samtidigt som monarken fråntogs all formell politisk makt och i stället fick som främsta uppgift att, tillsammans med andra medlemmar av kungahuset, företräda Sverige och vara en nationell symbol.”

Jag har på olika sätt försökt få ett protokoll från Torekovkompromissen, men något sådant finns inte. I grundlagberedeningen finns hänvisning till Torekovs-överenskommelsen. Om överenskommelsen innebar det som ni står bakom så borde detta också stå i Regeringsformen 74. Det gör det inte.

Statschef är ett ämbete och ett sådant ämbete måste i en författning bestämmas. De för en statschef vanliga uppgifterna återfinns i olika paragrafer och befogenheterna delas mellan statsminister, talman och riksdag. Statschefs behörighet blir tydligen innehavaren av Sveriges tron via Successionsordningen. (Vad är Sveriges tron ur en författnings definition?)

Den svenska folkstyrelsen ———- förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Denna bestämning av Sveriges statsskick kan inte på något sätt läsas som att Sverige skulle vara en monarki.

Genom detta hänger hela er utläggning om kungafamiljens ersättningar för utfört arbete i luften. I alla fall inte grundad på någon författning.

Hälsningar Per Kjellén, Kungsbacka.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , | 4 kommentarer

Korruption i Sverige

I en artikel i GP den 15 maj, skriver Louise Brown från Transparency International Sweden om korruption i Sverige och slutar med följande mening: ” En lag utan domar ger ingen effekt. Den ger bara cyniker.”

Artikeln handlar uteslutande om korruption inom näringslivet. Den korruption som betyder något i Sverige är den offentliga finansieringen med skattemedel av partier i riksdag och i kommuner. En karriär som riksdagsledamot kräver  en nominering från ett parti.

Hur skulle vi uppfatta det om en tjänst som receptionist i ett byggföretag krävde medlemskap i ett parti.

Är inte tanken helt barock? Varför är det då inte barockt att en riksdagsledamot  måste vara partiansluten trots att det står i klartext i vår konstitution/författning/grundlag att var person som har rösträtt har rätt att kandidera till ett riksdagsmandat?

Varför har vi lagar utan straffpåföljd? Är inte de också barockt?

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Mer Moderaterna

Jag har just lyssnat på Panelen i Gomorron Världen, Radions R1.

Ämne Migrationspolitik och samtliga tre paneldeltagare anser att Annie Lööf fördärvat Alliansens sammanhällning och utsikter till framgång i det kommande valet.

Varför? Jo Socialdemokraternas förslag om en sorts amnesti för 9000 afghanska ungdomar är baserat på ett uruselt lagförslag som gör slut på en principfast migrationspolitik grundad på lag. Därför måste lagförslaget stoppas. Annie Lööf står fast vid att rösta för detta urusla lagförslag av mänskliga och praktiska skäl. Också en del skäl av rättssäkerhet. Ingen tvivlar på att en omedelbar behandling av asylansökningarna gjorda före 18-årsgränsen hade givit dessa ungdomar uppehållstillstånd på grund av då gällande lagar. Eftersom dröjsmålet i behandlingarna av ansökningarna dröjde tills alla rimligen blivit över 18-år skulle de nu gällande lagarna gälla, vilket skulle ge avvisning av samtliga.
Hur kan Ulf Kristersson kraftig fördöma Annie Lööf för att bistå socialdemokraterna och dra slutsatsen att då måste han samarbete med socialdemokraterna i stället för med Alliansen.
Vems förslag var det egentligen? Annie Lööfs eller Socialdemokraternas?

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , | 1 kommentar

Et tu, Moderaterna.

Paternalismen – allt åt alla – gynnar nämligen också det hemliga Parasitpartiet med det hemliga valspråket – mest åt mig.

Moderaterna föreslår att alla nyanlända barn och barn till nyanlända föräldrar ska omfattas av en obligatorisk språkförskola om 15 timmar i veckan från 3 års ålder.

Detta är en förtjusande variant av Paternalismen. Dessutom skall förskolelärare ta hand om kompetensutveckling av sig själva. Utomordentligt smart.

Alltså – Moderaterna visar sin godhet, inte åt alla, men åt en liten grupp. Detta är värt allt beröm. Men Moderaterna begär ingenting för egen del (annat än röster i kommande val).

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , | Lämna en kommentar

Gör något

Sverige har många problem som går tillbaka på ett politiskt självsvåld och en administrativ naivitet.

Två åtgärder är viktiga.

Den 5 maj skriver jag ”Tack Strandhäll”. Därför att Regeringen erkänner att statschefs befogenheter tagits bort från statschefsämbetet och förts  över till Regeringens kompetensområde och blivit ett viktigt verktyg för regeringen. Det är en medveten avsikt med Regeringsformen 74 och inte på något sätt en omedveten och oönskad konsekvens av grundlagen. Det svenska politiska etablissemanget reagerar inte på detta.

Också de 5 maj om ”Vårt verkliga problem”, en välformulerad insändare som pekar på det som förstör vår svenska arbetsmarknad. Som gör att ”Den svenska modellen” år en parodi på arbetsmarknadspolitik. Regeringen och sympatisörer angriper ständigt Alliansen med argumentet att skattesänkningar inte kan lösa våra problem. De borgerligas försvar är närmast tystnad i stället för att 1) förklara att när direkta skatter på låginkomst är dryga 60 procent och med efterföljande indirekta skatter betydligt högre, ja då är skattehöjningar skadliga för svensk ekonomi. 2) förklara att problem inom vård, polis försvar och mera inte är inte brist på pengar utan brist i organisation.

Lösningen ligger inte i privatisering och inbjudan till fusk utan lösningen ligger i konkurrens och specialisering.

Alla borgerliga partier förklarar att de står för en fri marknadsekonomi men inget borgerligt parti vill införa den principen. Den skulle lösa bostadsbristen på kort tid, åtminstone en överskådlig tid. Dagens åtgärder tycks bara förstärka snedvridningarna.

Så problemet kanske ligger i att de frihetliga partierna är så indoktrinerade att de icke kan opponera mot en socialistisk och auktoritär politik. Borgerligheten tror inte ens på sin egen ideologi.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar